With careful steps do i make my way through life i walk carefully and intentionally but sometimes i throw myself into situations when i do, i always take the time to sit down afterwards when i have gotten pushed and smashed to the ground i let the situation slowly inhabit my bones i make an…

Att existera i mitten av en pressad situation är det samma som att upphöra att existera. Slutligen tystnar tankarna av sig själva när händerna är upptagna. Vem är du när du inte får tid att reflektera? Tynar du inte bort, blåser väck med vinden? Det krävs en talande mun och en tänkande hjärna för att…

Tvåtusen år kan jag sitta här och vänta på dig i en evighet och lite till ska jag hålla ditt minne kärt det är en lycka att få låta ditt söta namn passera på mina läppar jag bokstaverar det bara för att dra ut på spänningen du skulle kunna dra mig ner genom hellvetet jag…

När förändringen knackar på din dörr öppnar du antagligen, eller så kommer han tillbaka och sätter ditt hus i lågor då får du slänga dig ut genom fönstret och när du ligger där i det kalla leriga gräset utan byxor och nyvaken så kan du kolla upp och se din eviga följeslagare skaka på huvudet…

Something changed after the tears ireversibly and unwillfully i changed i could now never go back to being the person i have gotten to know the tears released too much for there to be anything left, that might resemble the person i have been wearing for a mask for these years i have taken a…

Av ensamheten lärde jag mig uppskattning och av vilsenheten insåg jag var jag skulle leta efter stigen det kändes som bortslängda ögonblick som misslyckad livstid men sanningen är att varje sekund var värdefull varje sekund ledde mig vidare på mitt livsäventyr där jag smärtar och famlar i mörkret så att jag vet hur det känns…

Dagarna med dig spenderades i en drömsk dimma jag var varken där eller inte där vi rörde oss i samma takt vi andades samma andetag våra själar var lika sammanflätade som våra fingrar, som konstant sökte sig till varandra vi behövde inte många ord tiden flöt iväg dagarna försvann i mina drömmar ser jag hur…

nu står jag här innanför dörren som jag var så nervös att passera genom på den här sidan… sitter nervositeten kvar men den har en annan smak inte längre så talar den i osäkerhetens språk utan nu talar den i rädsla, rädsla att jag ska bli utslängd ur denna nya värld som jag har beviljats…

du är ett under i mitt liv som för tillfället får existera i mina varmt drömmande tankar du skulle aldrig kunna få plats i mitt trånga lilla huvud du är för stor för det din energi är för kraftig för det du går inte att sammanfatta i ord du är ett vandrande mirakel klädd i…

Jag befinner mig i en snöstorm och snön haglar runt omkring mig snön slår i cirklar sen byter den riktning och tycks attackera rakt uppifrån den går inte att förutspå den kommer från varje håll på samma gång och ter sig uppstå från ingenting, men dess effekt är tydlig den är förblindande och förvirrande destabiliserande…