Dagarna med dig spenderades i en drömsk dimma

jag var varken där eller inte där

vi rörde oss i samma takt

vi andades samma andetag

våra själar var lika sammanflätade som våra fingrar, som konstant sökte sig till varandra

vi behövde inte många ord

tiden flöt iväg

dagarna försvann

i mina drömmar ser jag hur mitt liv förflyter på samma sätt

i en dimma fylld av djupa kyssar och ögon som binder sig samman

men den bistra verkligheten är att ett sådant liv är levt i skuggornas belysning

i skammen och förkastningens vatten

utanför samhället

alltid i gömsel

alltid under tillflykt

kanske är detta priset som måste betalas

för att få känna din hand i min,

för att få älska utan tillförsikt

för att äntligen få slappna av.

Leave a comment