Dagarna med dig spenderades i en drömsk dimma
jag var varken där eller inte där
vi rörde oss i samma takt
vi andades samma andetag
våra själar var lika sammanflätade som våra fingrar, som konstant sökte sig till varandra
vi behövde inte många ord
tiden flöt iväg
dagarna försvann
i mina drömmar ser jag hur mitt liv förflyter på samma sätt
i en dimma fylld av djupa kyssar och ögon som binder sig samman
men den bistra verkligheten är att ett sådant liv är levt i skuggornas belysning
i skammen och förkastningens vatten
utanför samhället
alltid i gömsel
alltid under tillflykt
kanske är detta priset som måste betalas
för att få känna din hand i min,
för att få älska utan tillförsikt
för att äntligen få slappna av.
Leave a comment