J.

När världen känns stor

och det känns svårt att se vad som väntar dig bakom hörnet

så är det viktigt att påminna dig själv

om vad det är som har tagit dig hit där du är nu,

för det är bara genom att känna sin egen förmåga som man vet

vad man är kapabel att göra.

Se tillbaka på ditt liv och dra till minnes det senaste tillfället livet kändes tufft

hur kändes det?

som att befinna sig i ett mörkt hål utan en stege att ta sig upp med?

men du tog dig upp,

med dina egna armar eller kanske med hjälp av någon annans,

när du kom upp från ditt hål så såg världen otroligt vacker ut,

minns du?

hur hoppfullt solen sken

och hur inspirerande det kändes

att se ut över världen och tänka:

jag var nere men nu är jag uppe,

även om jag säkert kommer vara nere igen,

så vet jag nu att jag har förmågan att ta mig upp.

Det mest naturliga med att vara människa är just detta

att bli nedslagen och ta sig upp,

den konstanta risken att bli nedslagen

och spänningen när man lyckas undvika det.

Tänk dig världen som en vandring genom ett landskap

som först börjar med snårig skog,

sedan en stilla skog men där det finns vargar,

sedan ett öppet, gräsbeklätt fält

där du känner dig ensam

och finner en liten snusmumrik som följer dig en bit på vägen,

sedan en lång stig som sträcker sig genom tysta skogar och över utsatta berg

där du ofta tappar bort dig och får gå tillbaka

men där varje misnavigering gör dig mer vaksam

snart går du knappt fel alls

och du finner dig själv på en bergstopp där du kan se ut över hela dina långa vandring,

glad att den är över, men stolt att den hände,

stolt att du hade modet att fortsätta när det kändes som tuffast.

Vart befinner du dig nu?

Vilka medel har du för att ta dig ur din situation?

Har du allt du behöver själv eller kan du hitta stöd från någon annan?

Livet är i sin enklaste form ett spel,

en lek,

en spännande bok med plottwists,

kanske befinner du dig just nu

precis innan bergstoppen

och när du kommer upp,

så väntar det dig,

fantastiska saker,

och du kommer vara nöjd över

att du fortsatta när det kändes som tuffast.

Leave a comment