När modet sviker dig
när världen känns stor och svårnavigerad
överväldigad av möjligheter, osäkerhet
kan du likna det med
språnget
som längdhopparen tar,
när han låter fötterna lyfta från marken
och kastar sig ut i luften
de sekunder han befinner sig svävandes
är det ingen som vet om han kommer landa på fötterna
om han kommer hoppa längre eller kortare än han gjorde senast,
om all träning kommer löna sig eller ej
de som står runtomkring honom kan hoppas och tro
längdhopparen kan hoppas och tro
men i det ögonblicken när han befinner sig i luften
finns det ingen i hela världen som vet
resultatet är suddigt och oklart
världen är suddig och stor
men även liten och instängd
allting
eller ingenting alls kan hända.
Kanske är det just där du befinner dig nu,
hängandes i luften
ovetande om vad som väntar framför dig.
Hur skulle längdhopparens liv se ut
om han aldrig vågade lyfta sina fötter från jorden?
ta ett språng ut i det okända?
Vad krävs av honom när han hänger där i luften,
för att han ska vara framgångsrik?
Mod,
en orubblig tro på sin egen förmåga,
vetskapen att vid ett misslyckande,
väntar inget mer än en lärdom.
Det är en längdhoppares liv,
det är våra liv,
ditt liv,
vi är rädda för att misslyckas
vi testar,
misslyckas,
testar igen,
vi är rädda över vad som finns på andra sidan av våra upplevelser,
särskilt våra svåra och utmanande upplevelser,
de upplevelser som får oss att tveka,
när världen inte känns tydlig,
när svaren på vara frågor inte är självklara.
Men det är en viktig del av livet
för om vi alltid visste hur vi skulle landa,
om det vi gör leder till något dåligt eller bra,
vart vi kommer att befinna oss efter varje upplevelse,
så skulle livet vara meningslöst
tråkigt och tomt.
Det är de där sekunderna i luften
som gör livet spännande,
och värt att leva.
Våga lita på att det inte är något fel med att känna sig rädd
att det snarare är svartpepparen i livets carbonara,
och att om det blir fel,
så blir det inte läskigare än en lärdom,
ackumulerad visdom,
sedan testar du bara igen.
Leave a comment