Jag ska skratta utan återhållande

flåsa utan skam

andas djupt och stillsamt

låta världen skölja över mig

likt vågorna på stranden,

jag släpper mitt krampaktiga grepp

om mina förväntningar och förhoppningar,

och även om den jag vill vara

istället så ger jag mig helt åt mig själv

jag ser mig själv i ögonen.

När jag accepterar mig själv,

blir jag tom som luft,

det finns inte längre någonting som kan stoppa

världens forsande bäck

som rinner genom mig,

där jag doppar mina tår

och samtidigt dricker mig mätt,

det finns ingen mur kvar

jag blir lätt

jag är upplyst.