I mitten av min oro, vill jag ha din hand,

du ska inte leda mig därifrån,

jag vill att din kärlek ska omfamna mig i tryggheten att hantera,

det som är svårt i mitt liv,

inte beröva mig från den läxa de erbjuder,

ditt hjärta värmer mitt när de rör vid varandra,

när vår kram är hård och lång,

full av saknad,

ger du mig styrka,

när du öppnar dina ögon och bjuder in mig,

blir mina ben starka, det växer nya muskler,

solen stod högt på himlen när jag kom hit,

när vi sätter oss ner och du erbjuder mig din hand,

sjunker den sakta ner över horisonten,

ögonblicket saktar långsamt ner och expanderar sedan,

på ett sätt som bäst beskrivs med ordet: stillnad

i stillnade tårar släpper jag greppet om mitt misshandlade hjärta,

kaffekoppen klingar när du rör om med teskeden

din blick är fäst ut mot den sol som precis gått till sängs

din kropp är stilla

din hand bestämt omfamnades min,

jag ser tåren som ligger i kanten av ditt öga.

Leave a comment