Hur ska jag samla mina tankar på annat sätt än bakom ett skrivbord. Hamrande på tangenterna. Jag vill få fram något men vet inte vad innan jag har börjat skriva. Det är som om jag inte egentligen har tillgång till mina tankar och känslor. I såfall skulle jag ju veta vad det är jag känner och tänker och bara kunna skriva det. Men så känns det inte att leva, iallafall inte för mig. Min inre värld ligger som gömd bakom ett tunt täcke. Vad som försiggår där inne vet jag inte själv, det kan jag inte se. Däremot så fort jag börjar knappa på tangenterna så är det som om ett litet hål rivs i det där täcket och allt börjar sippra ut. Jag börjar skriva saker som jag inte vet hur jag kom på, eller varför jag skrev dem. Varför skrev jag just detta och inte något annat? Antagligen för att det var de här orden som behöva sippra ut för att jag verkligen skulle kunna förstå min verklighet. Jag är inte i kontroll. Världen cirkulerar inte kring min utan jag är en del i dess flöde. Den förändringen jag vill åstadkomma i mitt liv sker genom att ge upp tanken om att jag någonsin kan förändra min upplevelse.

Jag kommer alltid att förbli en människa. Mitt liv har bara ett värde genom det goda jag kan göra för världen runtomkring mig, jag är en del i flödet. Gott skall komma från mig och komma åter. Men jag kommer alltid att kämpa i motvind. Det måste jag komma ihåg. Mitt sinne har skapat ett ego som föreställer sig ha drömmer, minnen och behov. Den anser sig ha kontroll över sin upplevelse. Kunna styra och ställa. Både internt och externt. Tänk dig det här:

Saker sätts i rörelse. På grund av en okänd anledning släpps en massa energi ut på en punkt. Energin släpps vidare och sätter något annat i rörelse, varpå den sätter något annat i rörelse. Exponentiellt växer universumet. Själva order universum betyder ”det hela världsalltet”. Det är något som är helt, men endast helt genom att allt i världen ingår i det. På så sätt går det inte att stå utanför universum. Du som en varelse är densamma som den initiala energin som släpptes lös i början. Vidare fortsätter du den här trenden genom att sätta andra saker i rörelse. Men likt en sten som rullar ner för ett berg väljer du inte själv varken att börja rulla, vad du kommer rulla in i eller när du kommer stanna. Så vart finns den här kontrollen som vi anser oss innehava?

Kontrollen finns inom oss. Därför att vi är medvetna om att vi lever så känns det som att det måste betyda att vi kan kontroller vad vi gör – vi är ju medvetna. Men hur sker ett beslut? Ofta genom att vi använder våra tankar. Vi tänker om det här beslutet är bra för oss långsiktigt och kortsiktigt och om det är något vi vill. Men hur uppstår de tankar som leder oss till det beslutet. Finns det höga hyllor i vårt huvud där det sitter olika sorters tankar på och vi kan kolla lite på rad 1 sedan rad 13, gå lite fram och tillbaka och sedan bestämma oss. Det finns ingen frihet i hur våra tankar uppstår, de uppstår bara.

Testa själv. Tänk på en valfri film. Tänk på en till valfri film. Hade du kunnat någonsin kunnat välja att tänka på Ensam hemma? Eller shrek 2? Varför valde du att tänka just på de du tänkte på? Känns det som under dessa två val som att du hade kunnat välja vilken som helst av alla de hundratals filmer du känner till? Eller valde du bara de du valde för att du sett den nyligen eller sett reklam någonstans? Fanns det en fri vilja i det här beslutet att välja vad som helst? Endast du kan svara på det.

Jag är iallafall överbevisad, men det är bara min övertygelse, en personlig känsla som faktiskt inte går att förklara bättre för dig än så här. Så om jag inte aktivt väljer de tankar jag får i mitt huvud, och de lägger grund till mina beslut. Vart finns min kontroll? Anledningen att jag gör ett beslut framför ett annat beror på hur jag växte upp, vad jag saknade och vad jag fick tillräckligt av. Om det var något jag hade komplex över. Vad jag hade en nedärvd talang för, ex. bra balans. Eller om jag hade någon sjukdom eller diagnos, ex. adhd. Det finns flera exempel men vad jag vill säga är att vi valde aldrig våran hand med spelkort i det här livet. Däremot är de dessa som lägger grund till de besluten vi gör i tidig ålder. Dessa besluten lägger sen en ny grund till de beslut vi kan göra när vi blir äldre. Vi hade ingen kontroll från början. När vi blir vuxna fattar vi så många beslut att det känns som att vi har kontrollen. Men sanningen är att vi inte vet hur vi fattar de besluten eller varför. De känns bara rätt.

Vad vill jag säga med allt det här? Att livet har sin egen rörelse. Du bestämmer inte ens om du kommer få leva till morgondagen. Men du kan förbättra din upplevelse idag och därmed kanske förbättra den för morgondagen. I varje ögonblick finns hela universumet tillgängligt för dig – och ofta är det faktiskt väldigt vackert. Så hänge dig till att observera vad som sker runtomkring dig. Då är jag säker på att du kommer hitta den glädjen och ro som du letar efter.

Att släppa tanken om att vi vet vad vi håller på med ger ett livslugn som kan räcka hela vägen till döden.